Alhambra

Historia

Alhambra är ett stort borg- och palatsområde belägen på en höjd i den andalusiska staden Granada och är en unikt bevarad byggnad inom västlig islamisk arkitektur. Alhambra uppfördes i huvudsak av den moriska Nasriddynastin från 1250-talet till 1300-talets slut. Det var det sista av de moriska fästena i Spanien som höll stånd mot kristenheten. Granada och Alhambra intogs till slut av Isabella och Ferdinand 1492.Alhambra blev 1870 ett nationellt kulturminnesmärke i Spanien och 1984 sattes Alhambra upp på Unescos världsarvslista tillsammans med den närbelägna trädgårdsanläggningen Generalife och stadsdelen Albiacin på höjden bredvid Alhambra.Borgen AlcazabaBorgen Alcazaba, som ligger i den västra delen av anläggningen är den äldsta delen av Alhambra. Man tror att det fanns bebyggelse på området redan innan morerna anlände till Granada. Alcazaba omnämns första gången 889 då Sawwar ben Hamdun som sökte skydd fortet som han också reparerade under strider mellan morerna och kristna som konverterat till islam.Den nuvarande borgen byggdes under Muhammad I al-Ghalib som anlade befästningsmurarna och tre torn: torre Quebrada, Torre del Homanaje och Torre de la Vela. Både Mohammad I och hans son Mohammad II använde borgen som kunglig bostad i väntan på att palatsen blev färdigställda. Efter det användes Alcazaba bara för militära ändamål. När de kristna erövrat Alhambra reparerades borgen och byggnaderna har använts som fängelse för att överges och förfalla under 1700-talet. Under sent 1800-tal började borgen restaureras.