Parc Güell

Historia

Parc Güell är en park i Barcelona . Den ritades och konstruerades av Antoni Gaudí tillsammans med dennes assistent Josep Maria Jujol under åren 1900–1914. 1984 utsågs den av Unesco till ett världsarv.BeskrivningDen var från början inte avsedd att bli en park utan var ett byggprojekt för ett bostadsområde med exklusiva tomter. Parken är väldigt stor och saknar motstycke med sina naturliga former, spiralformade torn, trappor och jättelika ödlor. Dessutom är mycket i parken fyllt med mosaik; Gaudí anställde ett stort arbetslag som fick till uppgift att slå sönder kakelplattor, tallrikar och glas för att sedan sätta samman dem igen. Detta förlöjligades av den samtida pressen, och en av stadens mest kända krönikörer beskrev sitt besök vid arbetsplatsen: "Jag ser 30 personer i full fart med att slå sönder kakelplattor samtidigt som jag ser 30 andra i full färd med att sätta samman dem igen, ta mig djävulen om jag förstår."Det finns en jättelik terrass mitt i parken med en lång mosaikbeklädd bänk vilken bland annat fungerat som inspirationskälla för Miró. Parken är relativt högt belägen och ger en bra överblick av staden. Antoni Gaudís bostad där han levde mellan 1905 och 1926 finns även i parken. Eusebi Güell som startade projektet överlät området till staden efter att ha misslyckats med att sälja de tomter han erbjöd.Bakgrund1899 och 1902 köpte affärsmannen Eusebi Güell upp två bondgårdar på Mont Pelat – Det skalliga berget. Tanken var att anlägga ett exklusivt bostadsområde i form av en parkstad. 60 triangulära tomter om 2.500 kvadratmeter var skulle säljas till en kostnad på mellan 24 000 och 37 000 pesetas. Detta kan jämföras med att en utbildad arbetare från medelklassen i sekelskiftets Barcelona i genomsnitt tjänade 150 pesetas i månaden.